Tänk nytt i skolan!

Philip Kapper
2009-07-29

När jag gick på låg- och mellanstadiet var Hjärnkontoret min huvudsakliga inlärningstimme för naturvetenskap och teknik. I skolan hade jag ingen praktisk matte. Ingen teknik. Inga laborationer förrän i årskurs 6. Ingen visste hur det låg till med min uppfinningsförmåga eller om jag var begåvad i problemlösning. Inte för att jag var en Einstein – men det hade varit lika viktigt att stimulera den förmågan som att göra andra saker i skolan. Då hade mitt intresse kunnat växa.  

En sluten skola gagnar inte oss unga eller Sverige som land. Jag är inte ensam om att tycka att det krävs en ökad och mer fokuserad samverkan mellan skola och näringsliv. Näringslivet måste se skolan som den plats där kunskap finns; skolan måste våga öppna sina dörrar. Det finns en enorm potential hos elever som väntar på att bli hittad!  

Redan nu finns en hel del initiativ som jobbar för att öka samverkan. Fortsätt! Det finns många sätt för näringslivet att bidra till att skolan får tillgång till mer och modernare teknik som i sin tur skulle öka elevers möjlighet att jobba kreativt och fritt. Mer utbyte och flexibelt samarbete skulle även gynna miljö och framtid. Liksom ökad kunskap inom NO-ämnena.  

Lyckligtvis förändras skolan på många håll. Men eftersom det ser så olika ut på olika skolor är jag rädd att goda förändringar hänger mer på enskilda lärares eller rektorers engagemang och mindre på förändringar i skolans syn på ämnesintegrerad undervisning med stor plats för teknik.  

Jag tycker att det är OK att en del lärare tillfälligt saknar kompetens i teknik och NO men de måste ha en vilja att fortbilda sig. Hela tiden. Både i teknik och pedagogik. Lärare behöver inte kunna allt om datorer, men de måste vara öppna för att använda sig av elevernas erfarenheter och kunskaper. Förr var det enbart lärare som kunde svara på frågor. Nu kan eleverna vissa saker bättre och skolan borde vara ett ställe där de kan växa genom att få visa det.  

Om fenomenet skoltrötthet skapats i skolan borde vi alla tillsammans kämpa så att skolan också utrotar den. En del lärare ser kopplingen mellan kreativitet och elevernas engagemang. De jobbar hårt och brinner för sitt arbete, men får aldrig betalt för tid, materialkostnader och annat de lägger ner. Där om någonstans borde skolan lära av de företag som premierar den som gjort bra ifrån sig.  

Vi elever blir inte latare av en mer samhällsnära och vardagsrelaterad undervisning. Istället blir vi definitivt mer motiverade och bättre av att lösa uppgifter som har med vår tid, vårt liv och vårt samhälle att göra. Glada elever blir inte skoltrötta. De kanske till och med vill bli ingenjörer!  

I Sverige ska vi nu öka mätningen av elevers förmåga för att komma åt vår sjunkande rankning i olika internationella jämförelser och tävlingar. Men min åsikt är att detta inte är en helhetslösning på problemet med för låga baskunskaper – istället måste vi reda ut hur eleverna lär sig bäst och med lust. Och även veta att det kostar att bli bättre.  

Även om vi får något bättre resultat i rankningarna framöver är det inte säkert att vi skapat en skola där eleverna lärt sig att sätta sina kunskaper i ett större sammanhang om hur allting hänger ihop. Jag tror att sådan förmåga är helt avgörande för vår framtid, inte minst för klimat och miljö - frågor som ligger mig varmt om hjärtat.  

En svensk skola med öppenhet gentemot olika kulturer och tankesätt kombinerat med mer samverkan, friare arbetssätt och högre kompetens inom teknik skulle göra oss till den ”skola i världsklass” vi alla pratar om!